Bättre sent än aldrig, men HEJA det lyckade klimatavtalet i Paris! På många sätt bättre än väntat och det ger hopp om framtiden. Det ger också hopp om att är vi bara tillräckligt många som vill vända och ställa om till en hållbar livsstil så kommer det att gå. Jag har inte följt vad som sagts slaviskt, men ändå hållt koll och läst på om vad som bestämts. Det är så abstrakt och svårt att bryta ned till sin egen nivå tycker jag. Ändå är det så centrala och lika problem som hela världen står inför. Faller en så faller tillslut alla eftersom vi alla bor på samma planet.
Klimatavtalet som skrevs på av 195 länder i Paris kommer ha påverkan ända in på kommunal nivå och ger oss alla mer stöd att påverka både politiskt och privat om man vill. Det finns äntligen något att peka på, ett stödjande dokument att luta sig mot när en brottas med skeptiker eller bakåtsträvare.

Samtidigt tänker jag på att det är nu som det hårda arbetet börjar. Jag är väldigt klimatmedveten och vet precis hur jag och min familj borde leva för att på alla sätt minska vår klimatpåverkan. Ändå är jag inte särskilt duktig på att verkligen leva klimatsmart. Ska sanningen fram så kan min familj bättra sig avsevärt på de tyngre områdena så som bilen, maten och matsvinnet.

Jag tror att problematiken finns i kulturkrockar inom familjen. Och pengar. Vårt största hinder i familjen som hindrar oss från att aktivt göra stora förändringar och förbättringar i klimatfrågor är att vi är så olika och har olika kunskap, intresse och mål. Jag är en hopplös framåtsträvare. Jag vill äta vegetarisk nästan jämt, men vem vill laga mat till en familj som inte äter? Det får helt enkelt ta tid, något annat sätt vet jag inte. Ett annat hinder gällande maten  är att jag gärna undviker gluten och för mycket snabba kolhydrater i och med min diabetes. Att samtidigt ha diabetes, vegetariskt, glutenfritt, sockerfritt, krav på att det ska vara ”vanlig mat” och mer där till är inte så motiverande. Då vill en gärna glida in i tankebanor som ”vad är det för fel på vanlig husmanskost?”

Jag vill vara oberoende av bil eller alternativt äga en elbil/laddhybrid. Sanningen är att vi bor så pass att vi behöver en bil annars fungerar inte vardagen. Jag är glad att  åtminstone en av oss (jag och barnen) klarar oss med kollektivtrafiken till vardags även fast det tar nästan två timmar extra av min tid varje dag. Vi har en helt vanlig, bensindriven kombi. Det känns allt annat än bra men vår ekonomi tillåter inga utsvävningar alls, inte ens för en sådan god sak som att investera i en fossilbränslefri bil. Hur gärna jag än vill ha en så måste jag inse att jag är en fattig student med två barn och en sambo som in heller är utbildad till något speciellt och tjänar där efter. Vi ska vara glada att vi lyckades köpa ett hus ens.

Matsvinnet sedan då, det borde ju egentligen inte vara något som helst problem kan man tycka. Det handlar om att planera måltiderna, äta upp maten och att inte glömma bort något i kylskåpet.
Varför lyckas vi ändå slänga alldeles för mycket mat? Det är något som jag har väldigt dåligt samvete över och kan bli bättre på. Planera matlista, äta upp maten (barnen), köpa i lagom mängd så en hinner göra åt maten och så vidare. Lätt kan tänkas, men en utmaning för en småbarnsfamilj där det är lite si och så med planeringen och vardagen inte alltid blir som en tänkt sig.

Jag försöker att tänka på vad vi i familjen ändå gör bra och som vi kan utveckla!

  • Vi konsumerar genomtänkt och så lite som möjligt.
  • Vi köper KRAV-märkt/ekologiskt/tillsatsfritt i den mån det finns och vi har råd.
  • Vi Plastbanta och satsar på naturmaterial.
  • Vi använder så lite kemikalier som möjligt hemma.
  • Vi pratar med barnen om våra klimatsmarta val.
  • Vi sopsorterar och återvinner allt vårt avfall.
  • Vi handlar oftast kläder begagnat eller får av fina vänner och ärver mkt till barnen.
  • Vi har blivit bättre på att återbruk/återanvända och mer kreativa pga begränsad ekonomi.
Jag är dessutom stolt över att jag inte flyger. Eller stolt kanske jag inte ska kalla det, jag har helt enkelt inte råd att resa och det känns ofta tråkigt. Men jag väljer att försöka se det positivt ändå. Någon gång får jag också resa och då ska jag göra det så välförtjänt och genomtänkt och klimatkompenserat som jag någonsin kan. Jag ska göra det men stil helt enkelt.
För allvarligt talat, vem vill egentligen ha ett regnigare Sverige, klimatflykt, utbredd matbrist, gröna julaftnar, extremt väder och mer krig? Inte jag och inte mina barn.
Om du vill räkna ut din egen klimatpåverkan så kan du göra det på www.klimatkontot.se. Där kan du även se dina svagheter och styrkor för att veta vad du behöver bli bättre på och vad du ska vara stolt över!
/ Jennie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.