Jag gör mitt allra bästa för mina barns hälsa. Jag är påläst kring hälsosam mat och socker och vet vad jag ska välja för att bygga hälsosamma barn. Det är en rätt enkel match så länge en är hemma och är mammaledig. När en tar hand om sina barn själv och bestämmer på egen hand. Tids nog styr samhället mer och mer.
Det är en tuff omställning för en förälder som har en annorlunda inställning än normen. Just i mitt fall handlar det ofta om sockret. Mina barn är inte uppväxta med Lördagsgodis. De har aldrig valt lösgodis i affären. De har aldrig valt bland kexen och kakorna i fikahyllorna. De tjatar aldrig om godispåsar i affären. Mina barn är helt enkelt inte normen och jag är så tacksam för det.

Mina barn tjatar där emot om fruktremmar. Och dadelbollar. Eller om pappas sylt. De tjatar också om rotfruktschips. Och om torkade aprikoser. Det är godis för dem.
De har absolut ätit godis, chips och glass men de vet om att det är undantagsfall på andras kalas eller om vi är på någon resa. På resa är det ju till exempel svårt att ta med egen glass. De har dock inte druckit läsk och det skulle jag heller aldrig erbjuda dem.

Det är inte det minsta synd om mina barn. De lider inte ett dugg på lördagskvällarna eller på fredagsmyset. Det är fest varje fredag tycker de för då serveras det fruktremmar. Eller vindruvor. Eller torkade aprikoser. Det är sött nog men det ger även kroppen det den behöver för att ta hand om det söta. Det innehåller näring.

Som förälder till en bebis eller litet barn får en ofta tacka nej åt barnet när någon vuxen vill erbjuda barnet socker i olika former. Det kan vara jobbigt nog att behöva avfärda någon annans välmening men en kan ändå vänligt men bestämt tacka nej. När barnen blir äldre är det mycket svårare för då är det andra vuxna som bestämmer en större del av dagen. Samhället tar över. Verksamheter påverkar barnens syn på vad som är godis och inte. Det gör mig vansinnigt frustrerad. När en har lagt massor med energi på att ge sina barn en hälsosam start och en sund syn på sött från början, sedan har en inte samma chans att ingripa.

Jag är tacksam för att diabetes drabbade mig. Det är värt allt slit och all skit det ger mig för det har också gett mig väldigt viktiga insikter. Det har gett mig så otroligt mycket kunskap om kroppen som jag ger till mina barn. Jag vet så mycket om hur olika sockerarter påverkar blodsockret och hur kroppen mår. Diabetes väckte ett intresse som jag kanske aldrig fått annars.

Nä, vet ni vad? Jag tänker inte acceptera att mina barn blir serverade fika i olika slags verksamheter utan att jag sagt att det är okej. Det är inte så det ska fungera. Socker är starkt beroendeframkallande. Mer beroendeframkallande än alkohol till exempel. Jag går inte med på att andra vuxnas sockersug ska gå ut över mina barn. Jag ser inte på vitt socker som ”något som en får unna sig”.

Jag bygger två små människor. Deras vanor är mitt ansvar.

 

 

 

8 thoughts on “Det sockersjuka samhället”

  1. Tänkvärt inlägg! Känner igen mig i din beskrivning. Det jag upplever är att världen vänder lite och att allt fler får upp ögonen för tokiga och onödiga val och är mer öppna för alternativ idag. Jovisst det är lång väg kvar, men lite lite ljusning finns. Och du, bär och fruktremmar efterfrågar även mina barn. De är supersmarriga.

  2. Så himla bra skrivet! Tack för att du tar upp det här, det är så skönt att se att jag inte är ensam om att tänka såhär även om få i min omgivning förstår mitt resonemang. Du är en stor inspiration 🙂

  3. Jag kan verkligen identifiera mig med detta, Jennie. Och då ska du veta att det är betydligt värre i USA, där vi bor. Så fort barnen deltar i någon verksamhet som varar i en timma eller mer (och ibland knappt ens det) kan man vara säker på att det kommer att serveras ”snacks,” det vill säga någon färdigförpackad vara med gott om färgämnen och raffinerat socker, och så lite juice på det. Det värsta av allt är att till och med skolorna motarbetar de föräldrar som försöker ge sina barn en hälsosam start, genom att lärarna ofta ger barnen godis som belöning, för att motivera dem till inlärning. Sjukare än så kan det nästan inte bli:o( Medvetenheten är mycket låg, men tack vare filmer som Fed Up och föräldrar som trycker på hoppas jag att det kan bli bättre, även om mina egna försök att påverka skolan hittills inte har rönt någon större framgång.

    1. Men fy så hemskt! Jag kan nästan inte förstå hur det skulle kännas att ha barn i USA. Det verkar som en väldigt stor kontrast till Sverige! Arbetar du för att förändra eller är det bara att ge upp? Jag hörde att din bok var färdig nu i alla fall! Grattis! synd att vi inte fick till en träff! Men du borde ju absolut skriva en bok om hur vi ser på socker och hälsa generellt i Sverige också, ur ett föräldraperspektiv! Jag är otroligt intresserad av detta, hojta om du tycker det vore intressant! =D

      1. För tillfället gör jag inte mycket för att påverka, eftersom jag har haft så fullt upp med boken, men jag har börjat nätverka med några andra mammor som känner likadant. Det är ett viktigt steg, eftersom det annars verkar som att jag är den ”konstiga.” Som tur är har mina barn på eget initiativ börjat tacka nej till sötsaker i skolan. De är 5 och 8 och börjar bli medvetna eftersom det är något som vi har pratat mycket om hemma.
        Och ja, det var synd att vi inte fick tillfälle att träffas! Nu blev det ingen längre utläggning om socker i boken, eftersom den blev lite för lång ändå, men jag hoppas på att fortsätta skriva om de här sakerna i framtiden.

  4. Hej!
    Väldigt bra skrivet. Så skönt att höra att fler där ute som samma värderingar. Blev nästan lite rörd av alla igenkännings faktorer på din site. Fick typ1 diabetes vid min första graviditet. Äter bara ekologisk mat, giftbantar, minimera konsumtion så gott det går och vill ha naturliga produkter. Fortsätt kämpa 🙂 Hit kommer jag återkomma <3

    1. Tack! Vad roligt att du gillar min blogg! Vilket sammanträffande att du också fick diabetes typ-1 under graviditeten, det är ju inte särskilt vanligt! Jag tycker det är väldigt roligt när likasinnade läser vad jag skriver! ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.